Min syster heter Tove och är 8 år yngre än mig.
Jag hade det ganska jobbigt när hon föddes. Hade aldrig varit ifrån min mamma och nu så fick inte jag följa med henne till BB.
Jag var rädd och orolig att hon skulle dö.
Jag var så orolig att jag framkallade magsjuka hos mig själv och hamnade slutligen hos min farmor och farfar där jag gråtandes tillbringade kvällen på toaletten.
Min farfar och kusin Elisabeth stängde in sig i TV rummet och stackarns farmor försökte hantera mig bäst det gick.
Men jag var den första som fick veta att det blivit en flicka, förutom mina föräldrar då.
Jag var uppe på BB varje dag och fick uppdrag av min mamma att handla saker från listor för att överhuvudtaget vilja lämna stället.
Varje gång Tove skrek var jag säker på att hon hade ont och mådde dåligt när det hände.
Hon växte upp och fick en personlighet som inte går av för hackor.
Vi hade inte så mycket gemensamt när vi var yngre. Speciellt inte när jag var i gymnasieåldern och hon ville vara med, och få göra samma saker som jag fick.
Men ålderskillnaden minskar med åren. Nu tänker jag inte på att det är flera år emellan oss. Nu känns det mer som att vi är lika gamla, mer eller mindre.
Från det att Marit var på väg så har kontakten blivit bättre och bättre vilket jag verkligen uppskattar. Det vet jag att hon också gör.
Vi bor 30 mil ifrån varandra och det känns jättetrist. Det hade varit toppen att befinna sig i samma stad. Kunna hälsa på bara så där, utan att det behöver vara inplanerat.
Jag vet att hon över sin döda kropp flyttar tillbaka till Luleå, och vi har inga planer på att flytta till Umeå. Men vem vet - vi kanske hamnar på samma ställe tillslut.
Jag läste ett gammalt blogginlägg där Tove hade sett en dokumentär om två feta broderande systrar som bodde tillsammans. Hon ringde och frågade om vi inte kunde bli såna.
Min syster är en rolig person. Hon har humor och kan hitta på de roligaste och jävligaste sakerna.
Men hon har också humör - vilket jag också fått uppleva. Jag föredrar dock det första alternativet.
Hon är en underbar person med en bestämd vilja och starka åsikter. Hon bestämmer sig och så utför hon. Det beundrar jag henne för. Om hon vill tapetsera så gör hon det, hon behöver inte vänta på att nån ska hjälpa henne. Hon tar reda på hur man gör och gör det själv.
Det jag också beundrar är att hon verkligen gör saker. Sånt som jag kan tänka vore mysigt att göra men sen inte tar mig för, det gör hon.
Är hon ledig så tar hon Marit och går och fikar, hon bakar, hon tänder ljus och dukar mysigt...
Jag minns speciellt en gång då jag kom hem från jobbet och hon var hemma hos mig. Då hade hon gjort i ordning ett bubbelbad åt mig och tänt ljus. Jag menar, hur mysigt som helst!
Och det är bara hon som kommer på att göra det! Fasen vad jag är tråkig!
Hon är toppen på att baka och duktig på att dekorera. Både tårtor och hemma.
Hon målar skitsnygga tavlor och jag hoppas att hon någon gång kommer måla en till mig.
Hon är en jättefin och bra mamma till Marit! Hon fixar allt runt henne trots att hon varit ensam mamma i flera år. Det är bra jobbat!
Sen gör hon de absolut roligaste grimaserna!! Hon har gummiansikte. Jag vet att hon dödar mig om jag lägger ut en av de värsta (av de typ 500 bilderna) jag har av henne.
Den här är lagom snäll.
Tove har funnits och ställt upp för mig i många jobbiga stunder och det hoppas jag att hon förstår hur mycket jag uppskattar. Jag hoppas att hon känner att jag ställer upp för henne med. Jag kommer att finnas för henne och Marit i vått och torrt! Jag sviker dem aldrig!
Jag älskar dig, lillasyster!
Igår var vi hemma, sjuka båda två. Sitter i soffan och slötittar på Oprah. I ögonvrån ser jag nåt stort och mörkt. Vänder mig mot fönstret och ser en jätteälg som står på gården.
