Vem är det som kommer smygande?

I lördagskväll hade vi sällskap av Freddy, Sarah, Alex och Tilde. Vi åt flygande Jacob och bara tog det lugnt. Det är så skönt att umgås med dessa människor för det behöver inte vara så uppstyltat och arrangerat - det är trevligt att bara umgås.

Mysa med tända ljus...

...och äta Ben & Jerrys!

Vi hade även besök av David Dencik som spelade Leo i Wallander - Indrivaren. Coolt va!!

Fina Tilde

Kondens på fönstret på morgonen. Vackert!

I går hade vi snickaren här för att byta ytterdörren. Det blev lite småkallt ett tag, med tanke på att det var -17 grader kallt.

Men resultatet var enastående!

Jag har känt av en smygande äcklig förkylning. Det passar inte alls bra eftersom vi ska ha 60 års fest i helgen. Mats mår också lite tjyvens. Hoppas vi hinner kurera oss innan torsdag!

Nu ska jag inta position i soffan!

Dag 6 - varför jag började blogga

Jag började faktiskt blogga i oktober 2006. Det var på den tiden då MSN messenger var som "hottast". Om man gjorde en blogg på Spaces så kunde man få upp en liten gul stjärna vid sidan av namnet varje gång den personen hade gjort en uppdatering av sin blogg.
Det var ju väldans fräsigt. Så länge det funkade. Efter ett tag slutade den där stjärnan funka. Antingen fick man den aldrig och folk började tycka att nu fick man ju skärpa sig och skriva lite - trots att man varit en duktig flicka och gjort det varje dag.
Eller så hade man den jämt och folk letade febrilt efter "whats new".
Anyway!
Varför hamnade jag där, som så många andra.
Jo, orsaken ser ni nedan - på världshistoriens fulaste bild. Och då syftar jag på min look, inte orsakens.


Så här skriver jag i mitt allra första inlägg.

den 22 oktober
Söndag
Min allra första blogg - någonsin

Jaha, alla har utom jag. Fick order från huvudstaden att skaffa en liten....stjärna på msn. Det vill säga skaffa mig denna sida så att folk kan hålla reda på vad jag gör och inte gör.

Jag väntar på att åka till mina föräldrar och äta middag. De har kommit hem från Umeå.

Min sambo kom just innanför dörren och dundrade att han minsann målat över mögelfläcken i soprumstaket TRE gånger....och det täckte ändå inte.
Livet kan vara grymt!

Order från huvudstaden. Ja, inte från regeringen då. Utan Madde bodde på den här tiden i Vallentuna. Hon ville ha lite koll på vad jag gjorde. För det räckte ju inte med de oftast dagliga timslånga telefonsamtalen. Nä, bildbevis krävdes.

Jag insåg att det faktiskt är kul att blogga. Inte för att jag varit emot det tidigare, jag visste nog bara inte vad det innebar.
Jag har läst min gamla blogg och skrattat för mig själv. Det är som att läsa sina gamla dagböcker.
Jag måste bara få bjuda på en eländig vecka i mitt liv, september 2008.

den 14 september
I see the future....
Drömde igår natt om ett plan som störtade uppe i bergen...det var brant, kallt och ensamt....
Idag stod det i tidningen om ett Aeroflot-plan som störtade i Uralbergen.

Varför kan jag inte drömma om en lottorad som ger några miljoner?
-------------------------------------------------------------------------------------------------

den 15 september
I cut my hair!
Jag var och klippte mig idag. Min frisör säger att jag har ett hår som liksom klipper sig själv.....som en självavfrostande frys då menar du, undrar jag lite försiktigt. Nja, inte riktigt men nåt ditåt. Efter senaste tidens påfrestningar så bestämde vissa hårstrån sig för kollektivt självmord. Gick helt enhelt av.

Men nu ser jag ut som den stjärna jag är! Tillbringade natten med skyhöga klackar och urläckra klänningar på stor modevisning. Och nu, en snygg frisyr till råga på allt. Lugg, kort, sned! Cool!

Har sålt mina två första grejer på Tradera. Jacka och ylletröja. Vi hopppas att pengarna snart ska rulla in för min klippning kostade 490 kr och katternas mat är snart slut! Även mina pengar på kontot!

Nu ska jag fixa lite innan jag tänkte hoppa på cykeln och dra till lerbäcken!
Här ska ni snart få se på benmukkler!
------------------------------------------------------------------------------------------

Grå dag - händelserik gårdag
Igår cyklade jag till min mor för att äta middag och hälsa på. Fy fasen vad otränad jag är. det brände i låren. Cyklade hemåt vid tjugo över åtta för att hinna hem till C.S.I NY. När jag svänger in vid gula paviljongen hör jag ett larm. Det första jag tänker (när hjärtat stannar givetvis) är att det är vårat brandlarm. Det tänker jag alltid. De som känner mig vet alla turer med brandlarmet i vårt hus.
Men den här gången lät det som att det kom nerifrån parkeringen bakom Ebeneser. Ett billarm....skönt. Stannar utanför porten, låser upp och går in. Det hörs bara ett svagt larm nu. Kommer till hissen och hör att det är brandlarmet trots allt - uppe på lägenhetsvåningarna. Fanihelvette! Lämnar cykeln nere vid hissen (hissen står ändå still när larmet går). Kutar mot andra dörren, låser upp och "springer" uppför spiraljävlatrappan, över taket och uppför brantjävlaskittrappan, dels av stress men oxå för att den inte ska hinna låsas. Då måste jag i så fall ner igen och börja om. Det skulle inte mina lårmuskler klara av. Det bränner! Igen!

Inte en käft på taket, där vi brukar samlas till ljudet av brandlarmet. Värst var när jag hade magsjuka och jag var förpassad 10 m från alla andra.

Nåja dörren var öppen - praise the lord - och sen var det ett till spiralhelvete innan jag ääääntligen var på min våning! Tack gode gud att jag inte bor på 7:an.
Lubbar genom korridoren - det luktar tacos - ingen brandrök. Inte en människa syns till. Vad vet alla som jag inte vet?

Låser upp och ska samla ihop alla skrämda katter som först trycker under soffan, sen på bordet, sen genom dörren in i vardagsrummet, under schäslongen, under soffan....titta katter....oooost.....jag lockar med en hel grevé ost men kattjävlarna vill inte ha. Fy fan! Pulsen rusar, svetten lackar och mitt humör är i botten. Jävla hus helvete! Jag ska flytta härifrån!

Får tag i Luna bakom gardinen, efter att jag vält schäslongen och flyttat soffan. Mosar in henne i buren....ja, jag MOSADE! Jagar Kotte några minuter till (huset måste vara övertänt vid det här laget - känns det inte lite varm? Jag svettas som en gris!
Motar in katten i ett hörn och kastar mig över henne. Öppnar buren och trycker in den andra katten samtidigt som jag motar tillbaka den första som försöker smita. Jag har inte tid att vara vänlig!

På med jackan och ut med väskan, katterna och mig. Nu så börjar grannarna samlas på taket - så trevligt! Alla är griniga för att de fått lämna TV soffan! Jag tar upp telefonen för att beklaga mig för min mamma. Hade lovat att ringa när jag kom hem.
Upptäcker att jag slagit sönder displayen på mobilen. Fanihelvete! Ny telefon - jag är pank och har inte råd med en ny eller lagning. Svär inombords och skyller på katterna, sen på idioterna i bastun.
Naturligtvis var det nördar i bastun, antagligen nya oerfarna och skulle vädra ut värmen. Då går larmet - som si så där 1000 gånger tidigare.
Hoppas nån läste lusen av dem!

Lovade ringa min mor när jag kom in igen. Hade jag tydligen lovat men jag kom inte ihåg det. Men gummiben besteg jag åter de två trapporna. Brantjävla och spiralhelvetet. Snackade skit om bastumänniskor med Irene innan jag gick in till mig.
Pussade mina katter och bad om förlåtelse.
Satte mig i soffan (efter att ha ställt allt på plats, rest schäslongen, satt undan osten) och försökte lugna nerverna med C.S.I. Jag hann hem i tid!

Hade ont i magen resten av kvällen, som tarmvred typ fast av stress. Unnade mig en glass - för det var synd om mig!

När jag lagt mig ringde min kära mor och läste lusen av mig. Jag hade lovat att ringa henne ju! Och sen....hur kan jag vara så dum att jag springer in i ett hus där brandlarmet går. Det är ju ut man ska!
Men jag hade faktiskt mina katter att rädda - så det så!

Nu hoppas jag på en lugn kväll för jag vill inte bli störd i Top Model.
Har en låne telefon nu - en Nokia - så bli inte förvånad om det tar ett tag för mig att svara när det ringer.
--------------------------------------------------------------------------------------------
den 16 september
Det vilar en förbannelse....
Jag börjar tro att nån kastat en förbannelse över mig! Grrrr! Vänta bara tills jag kommer på vem....

Nä, allvarligt alltså, jag blir så suuur! Det är höst och börjar bli kallt och grått. Som nu i eftermiddag. Känner mig frusen och har siktat in mig på ett varmt skönt bad.
Spolar upp vatten, kastar i en badbomb, hämtar boken, klär av mig, sjunker ner....ahh......

Sörpel.....slurp......dripp....va fasen! Proppen håller inte tätt. Försöker pressa ner den med hälen men hur skönt är det att ligga så. Nåja, ett tag funkar det i alla fall. Drar på lite varmare vatten och försvinner in i sagan värld.
Ibland är det svårt att känna om vattnet som kommer ur duschmunstycket är varmt eller kallt när man känner det under vattnet (jag äger ingen kran).

Drar på mer varmt! Ack så skönt.....saliga äro.....va fasen! Tar upp duschmunstycket. Vattnet är ju kallt! Helsike oxå! Det kommer bara kallvatten hur mycket jag är drar åt olika håll.

Det går inte bra för mig nu alltså. Arg som ett bi pälsar jag på mig pyjamas och morgonrock! Jag vet, klockan är 18,26 men det är synd om mig - och jag väntar inga besök. Är det nån som har klagomål - ta det med Madde, hon har inga byxor på sig. Det är snäppet värre!
Tjingtjing! Blev lite gladare nu, när jag fick trycka till någon! He he
------------------------------------------------------------------------------------------------

En olycka kommer sällan ensam - men nu räcker det
Morgonen började med samtal från syster. När hon skulle koka kaffe la vi på och jag begav mig in till badrummet. För min morgondusch.

Drar på vattnet och njuter av värmen. Tänk.....man ska inte ta det för givet. Tänkte då närmast på gårdagens misslyckade bad. (slöseri med en badbomb!)
Sätter shampo i håret och tvålar in mig. Känner plötsligt att vattnet blir kallare och kallare. Skyndar mig att försöka skölja ur shampot och få bort tvålen.
Brrrr...stänker vatten, försöker få bort allt. Helvete!
Vad fasen är det för fel - vad betalar man hyra för? Kallvatten och brandlarm! Fy faan!

Virar runt en handduk och skyndar ut i köket. Det droppar vatten och jag fryser som en hund. Katten börjar snurra runt benen i ett försök att få mat, men det känns obehagligt med en kattpäls mot blöta ben.
På med vattenkokaren, på med kastruller med vattan på alla plattor. Koka! Koka! Koka då för f....n!

Efter ett antal omgångar mellan kök och badrum har jag någorlunda ljummet vatten, men allt eftersom så försvinner vattnet genom min trasiga badpropp.
Sitter och försöker raka benen (med gåshud - ni kan ju tänka er resultatet) få balsam ur håret medan jag med hälen trycker ner proppen så inte allt vatten försvinner.

Det är bara att pälsa på sig igen. Sen när jag fått upp värmen i kroppen ringer jag hyresvärden. Meddelar att jag har fel på varmvattnet. det hade de tydligen redan fått veta och det var hjälp på väg. Passade på att säga om min trasiga badpropp och mitt kärvande lås på dörren....åsså morrar toalettstolen när man spolar.
Viola, som tog emot samtalet börjar skratta. Hon skrev ner det till PG och tyckte att han skulle få sig ett skratt han med.

Nu har jag varmvatten, ny propp, en tyst toalett och ett lås som funkar. Tack för det!

Palt till middag med modern som var här. Nu ska jag se Top Model och Heroes. Imorgon ska JAG få massage! Thaaaank yooooou!
----------------------------------------------------------------------------------------------

den 18 september
Sluta mucka motter!
Jag börjar tro att jag muckat med högre makter för min otur vill verkligen inte ta slut! Vad är det för fel??

För det första har jag fått ont i halsen (jag är aldrig sjuk - men just helgen och kommande vecka KAN jag verkligen INTE vara sjuk)

Den här månaden har jag skitdåligt med pengar, naturligtvis ramlar det in räkningar i mängder och dessutom var jag tvungen betala hyreshöjningen för några månader samlat denna månad. Kul som fan!

Jag är snål och försöker leva billigt - jag är hellre utan mat själv bara jag kan köpa mat till kissarna. En god ande förbarmade sig över mig med mat både till mig och en 10kg säck krubb till katterna. Tack! Lite god tur i alla fall.
Men jag upptäckte att datorn stått på hela natten och dragit ström, för att jag hade inte lyckats publicera gårdagens blogg, vilket jag då fick ut nyss. Så det blir dubbelt idag.

Hade en tid inbokad för massage på mig själv kl 10. Sett fram emot att bli lite ompysslad. Kommer dit - mörkt, tomt, låst! Väntar 20 minuter, ringer alla deras nummer. Inget svar. Är jag förvånad? Nä, inte med de senaste dagarnas otur hack i häl! Jävla skit alltså! Kallt som fan och regnar. Cyklar hem och känner mig sur som vädret!

Vad har jag gjort för ont? Gud, min gud! Varför har du övergivit mig

Det kanske inte var så kul att läsa för er, men jag skrattade i allafall.

Jag vet inte om ni är intresseradde, men här är länkarna till mina gamla bloggar!
http://malinsteding.spaces.live.com/
http://gingerbreadangel.blogspot.com/

Dag 5 - min sambo

Det här är ett svårt inlägg att skriva, för hur ska jag med ord kunna få er att förstå hur underbar han är!

Här är han, min älskling!

Så vad kan jag skriva för att berätta lite om honom för er.....och varför jag älskar honom...

Vi har varit tillsammans i... ja vad blir det nu..öh, lite mer än 2 år tror jag det blir...eller? Vi har i alla fall kännt varandra betydligt längre.

Han är en stor kattälskare. Vi har 7 katter nu och han håller tummarna för att Pälsen ska få en kull till innan sommaren (he he he)

Han älskar livet på sjön...eller havet. Vi har en jättefin träbåt och då var han tvungen att köpa en pipa som han kunde "tugga" på när han kör den....för det är ju lite så där sjömansmanligt!

Han är bra på att berätta historier och sagor. Här läser han bajsboken för Marit som gör illustrationerna.

Hans stora idol - Grant Clifton Fexmo.

Han kan tapetsera och prata i telefonen samtidigt!

Han tar med mig ut och upptäcker världen

Han beundrar Wayne Newton

Han är den enda jag känner som serverar champagne när vi ska städa. Jag kan säga att det har aldrig varit så roligt att städa som då!

Han har en alldeles egen idolposter på sitt jobb. Jag menar, vem skulle inte vilja ha det?

Han är supergo med mig och med barn. Och med vuxna också ju!

Han klär sig snyggt - det ser ni ju! Guld och paljetter - my favourite!

Han har en välartad son!

Han gillar att spexa!

Where did that dog come from??

Han är en vinkännare

Han reser med stil....och en orgel

Han kan köra snabba båtar

Han kan bära upp morfars keps...

...och han leder mig genom livet

Vad mer kan man begära egentligen!

Jag älskar honom - så enkelt är det!

Dear mum!

Idag är ingen vanlig dag, för det är min mammas födelsedag.

Och ingen vanlig födelsedag utan hennes 60 års dag.

När jag tänker på ålder och tänker på 60 år så känns det gammalt (förlåt!). Men det kanske är för att man tänker på hur t.ex. mormor och tanter i byn såg ut när de var 60 år.

Hur de gick klädda och så.

Det är annorlunda med min mamma. Hon ser inte ut att vara 60 år. Hon varken klär sig eller agerar 60 år.

För den skull inte sagt att hon klär sig i "ungdomskläder". För det finns inget värre än när äldre människor desperat försöker hålla kvar ungdomen genom att klä sig i kläder som är passande för 20 åringar. Då ser man gammal ut!

När jag är i min mammas ålder vill jag vara lika piffig och fräsch som hon.

Jag hoppas jag ärvt lite bra gener så jag slipper sova i formalin för att bibehålla ungdomen!

Med det här vill jag bara säga en miljon gånger grattis till världens underbaraste och finaste mamma!

Grattisgrattisgrattis!

Vi firar dig inte idag, men nästa helg, då jäklar smäller det!!

Puss på dig!

Min mamma och hennes "bror" Micke

Unbehagliche mänsche

Idag skulle jag egentligen bjuda på listans dag 5 - min sambo, men det känns som att det krävs lite mer tid än en kafferast för det inlägget.
Jag jobbade stängning igårkväll. Näst sista kunden köpte en sprayfärg. Hela han luktade sprayfärg och så upptäckte jag att han provsprayat på en lapp.
Tänkte inte mer på det förrän Robin sa att han hittat honom i kemrummet där han stod och testade färgen.
Robin sa att han nu var tvungen att betala för den eftersom han inte bara kan testa den och sen ställa tillbaka den. Dels vill ingen köpa en bruten förpackning och sen så kloggar färgen igen flaskan.
Killen hade svarat surt att det inte fanns nån lapp där det stod att man INTE fick testa färgerna.
Robin kontrade med att det inte finns nån lapp på systemet heller, där det står att man inte får provsmaka ölen för att se om man vill ha den. Men ingen gör ju det ändå!
När vi hade stängt och skulle gå ut till bilarna cirklade killen med sin bil utanför och glodde upp på oss.
Det kändes lite obehagligt. Vad är det för fel på människor som blir så aggressiva för såna självklara saker.
Nu ska jag stämpla in och återgå till jobbet.

Dag 4 - vad är kärlek?

Kärlek finns i många olika former.

Kärleken till ens livspartner

Kärleken till sina föräldrar

Kärleken till en syster

Kärleken till djur

Kärleken till ett barn

Dag 3 - Vad jag ville bli när jag blev stor

Fråga 1 - När blir man stor?

Jag är 35 år (helt ofattbart, måste upprepa det om och om igen) och jag vet fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir "stor".

Som läget är idag skulle jag kunna tänka mig följande:

* Hemmafru

* Driva en supercharmig och gammeldags lanthandel

* Fotograf

* Kriminaltekniker

* Psykolog med inriktning på ämnet ovan

* Ha en inredningsbutik

* Bonde

* Författare

Det var en blandad kompott det där.

Det sägs ju att inget är omöjligt. Och det är det inte heller. Däremot så finns det saker som står lite ivägen på vissa håll. Som att man inte har behörighet att söka vissa utbildningar, pga av ämnen man har för låga betyg i eller inte läst tillräckligt länge.

Åldern kan också stå ivägen. Skulle jag t.ex. vilja bli läkare så skulle jag nästan vara pensionär innan jag läst in och läst upp ämnen och betyg, kommit in på läkarlinjen, gått den, praktiserat och så slutligen blivit läkare. Så lagom till pensionen då.

Sen bor man lite "off". De flesta utbildningar kräver att man förflyttar sig söderut under studieperioden. Det vill jag inte. Vi har hus, min sambo har jobb och jag vill inte göra en flytt ensam.

Jag har en dröm om att skriva en bok. Det kan jag göra medan jag är hemmafru. Det krävs inga betyg eller speciella förkunskaper för det (hemmafruandet alltså).

När jag var liten så ville jag bli busschaufför. Jag skulle bjuda alla passagerare på center (godiset) när de klev ombord.

Jag hade nog blivit stans populäraste busschaufför!

Farmor har berättat att hon och farfar, en nyårsafton fick sitta på sängen i blå rummet och "åka buss" med mig. De missade Grevinnan och betjänten, stackarna. Och inte blev det nån chaufför av mig, trots deras uppoffringar.

När man läser boken "Mina vänner", en sån bok man hade med sig i skolan och alla fick fylla i namn, vikt, intressen, vad de ville bli osv, så står det flygvärdinna på 99% av tjejerna.

Det ville jag naturligtvis också bli under en period.

Varför vill alla tjejer någon gång bli flygvärdinna?

Det är lite kul med den här bilden, både stolen och bokyllan står här hemma hos mig nu!

Carolas genombrott på 80-talet väckte lusten att bli artist. Det blev jag inte heller. När jag blev äldre ville jag jobba inom film och TV. Helst ville jag bli skådespelare. Jag jobbade faktiskt med film och TV under några år. Men det är allt som oftast projektanställningar och man ska alltid vara på jakt efter nästa jobb. Det blir jobbigt i längden.

Så nu står jag här, 35 år gammal. Vad ska jag göra?

Vilken är den tidigaste åldern man kan gå i pension?

Dag 2 - mina föräldrar

Första gången min mamma såg min pappa stod han på busshållplatsen vid Domus och rökte pipa. Hon föll för honom för att han såg så lugn och trygg ut.

Hon hade flyttat från Åmsele till Luleå för att läsa till förskolelärare.
Min pappa jobbade på Sveriges Television som ljudtekniker.

De bodde nära varandra. Min mamma hyrde ett rum hos en familj som bara bodde några hus från farmor och farfar. Hon hade klistrat upp en lapp på min pappas fönster och bjudit över honom på te.

Min mamma med sur-Otto

Min pappa.....jag vet inte vad han gör?!

Kanske var det så allting började. Det här var i alla fall i början av 70 talet. Nu så här nästan 40 år senare bor de i Umeå. Ditflyttade för ett och ett halft år sedan. Min pappa har jobbat där nere i 6 eller 7 år så de har helgpendlat fram och tillbaka.
De sålde mitt älskade hus, där jag har vuxit upp och haft min trygghet och flyttade till en lägenhet på 5:e våningen.
Behöver jag säga att det varit en stor omställning. I allafall för mig.

Men för att gå tillbaka i historien...

De träffades, de blev kära och fick mig (änglabarnet!)

Jag och min pappa - medlem i The Royal Fanclub

Min pappa hade skägg och relativt långt hår. Batikade tröjor och utsvängda jeans.

Här står han och poserar vis saloondörrarna de hade i sin lägenhet

Min mamma hade palestinasjal, majongjacka och näbbstövlar.

Jag har ofta lyssnat på "berättelser" från deras ungdom och tänkt att det skulle gå att skriva en jättebra bok eller göra en bra film om deras liv.
Jag tycker om att se bilder från den tiden och höra om allt de gjorde.

Min pappa har alltid fotat mycket....

Jag med kameran

(det är väl därifrån jag har fått det)

...och det resulterar ju givetvis i att det finns mindre bilder på honom än på min mamma. Jag har suttit och kollat igenom min hårddisk med överförda bilder (från diabilder) och hittade i alla fall några bilder på honom.

I sin ungdom jobbade min pappa som reseledare i Monaco.

Sen jobbade han jobbade som ljutekniker på Vi hade i allafall tur med vädret och var även fransmannen som cyklade tandemcykel i den filmen (klicka på länken)

http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=sqrdHKN9I-o#t=300s

Min mamma har jobbat på Furuparkens dagis sen jag var liten fram till förra året. Jag hade henne som fröken när jag gick där.

Jag kommer ihåg när hon fyllde 30 år och hennes jobbarkompisar överraskade henne med att putta i henne i en pool och blötte ner alla hennes kläder. Resten av dagen fick hon gå utklädd.

Jag var ett ganska känsligt barn och hade gråtit och lovat dyrt och heligt att jag minsann ALDRIG skulle fylla 30 år.

Mina föräldrar har alltid varit min trygghet och någon jag kan luta mig mot när det blåser kallt.

Det är därför som det har känt så jobbigt och svårt att acceptera att de bor 30 mil bort nu.

Jag kan inte bara ta bilen och slinka över för en kopp kaffe och lite prat på kvällen.

Min syster och jag är helt olika när det kommer till den punkten. Om det beror på att jag är förstabarnet eller bara på att vi är olika det vet jag inte, men just detta visar på våra olikheter:

Mina föräldrar hade suttit och pratat och min mamma hade skämtsamt sagt att det hade varit så roligt om vi alla hade bott i samma hus (lägenhetshus). De pratade om hur vi skulle reagera på ett sådant förslag så sa de att jag skulle säga:

- Åh, ja, det vill jag! Gud vad mysigt. Det skulle vara toppen!

Medan min syster skulle få frossa och säga att hon hellre skulle dö än att göra det.

De hade rätt! Precis så reagerade vi.

Jag ser väldigt mycket upp till mina föräldrar. Min mamma har ett oerhört driv, ibland för mycket! Inget sitter fast och hon går till handling omgående. varför skjuta upp det!

Jag är inte sån. För mig sitter det fast och jag drar ut på det, går och gruvar mig länge, även om jag skulle vilja ha det undanstökat.

På det sättet skulle jag vilja vara mer som henne.

Jag älskar mina föräldrar!