.: Dag 2 - mina föräldrar

Första gången min mamma såg min pappa stod han på busshållplatsen vid Domus och rökte pipa. Hon föll för honom för att han såg så lugn och trygg ut.

Hon hade flyttat från Åmsele till Luleå för att läsa till förskolelärare.
Min pappa jobbade på Sveriges Television som ljudtekniker.

De bodde nära varandra. Min mamma hyrde ett rum hos en familj som bara bodde några hus från farmor och farfar. Hon hade klistrat upp en lapp på min pappas fönster och bjudit över honom på te.

Min mamma med sur-Otto

Min pappa.....jag vet inte vad han gör?!

Kanske var det så allting började. Det här var i alla fall i början av 70 talet. Nu så här nästan 40 år senare bor de i Umeå. Ditflyttade för ett och ett halft år sedan. Min pappa har jobbat där nere i 6 eller 7 år så de har helgpendlat fram och tillbaka.
De sålde mitt älskade hus, där jag har vuxit upp och haft min trygghet och flyttade till en lägenhet på 5:e våningen.
Behöver jag säga att det varit en stor omställning. I allafall för mig.

Men för att gå tillbaka i historien...

De träffades, de blev kära och fick mig (änglabarnet!)

Jag och min pappa - medlem i The Royal Fanclub

Min pappa hade skägg och relativt långt hår. Batikade tröjor och utsvängda jeans.

Här står han och poserar vis saloondörrarna de hade i sin lägenhet

Min mamma hade palestinasjal, majongjacka och näbbstövlar.

Jag har ofta lyssnat på "berättelser" från deras ungdom och tänkt att det skulle gå att skriva en jättebra bok eller göra en bra film om deras liv.
Jag tycker om att se bilder från den tiden och höra om allt de gjorde.

Min pappa har alltid fotat mycket....

Jag med kameran

(det är väl därifrån jag har fått det)

...och det resulterar ju givetvis i att det finns mindre bilder på honom än på min mamma. Jag har suttit och kollat igenom min hårddisk med överförda bilder (från diabilder) och hittade i alla fall några bilder på honom.

I sin ungdom jobbade min pappa som reseledare i Monaco.

Sen jobbade han jobbade som ljutekniker på Vi hade i allafall tur med vädret och var även fransmannen som cyklade tandemcykel i den filmen (klicka på länken)

http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=sqrdHKN9I-o#t=300s

Min mamma har jobbat på Furuparkens dagis sen jag var liten fram till förra året. Jag hade henne som fröken när jag gick där.

Jag kommer ihåg när hon fyllde 30 år och hennes jobbarkompisar överraskade henne med att putta i henne i en pool och blötte ner alla hennes kläder. Resten av dagen fick hon gå utklädd.

Jag var ett ganska känsligt barn och hade gråtit och lovat dyrt och heligt att jag minsann ALDRIG skulle fylla 30 år.

Mina föräldrar har alltid varit min trygghet och någon jag kan luta mig mot när det blåser kallt.

Det är därför som det har känt så jobbigt och svårt att acceptera att de bor 30 mil bort nu.

Jag kan inte bara ta bilen och slinka över för en kopp kaffe och lite prat på kvällen.

Min syster och jag är helt olika när det kommer till den punkten. Om det beror på att jag är förstabarnet eller bara på att vi är olika det vet jag inte, men just detta visar på våra olikheter:

Mina föräldrar hade suttit och pratat och min mamma hade skämtsamt sagt att det hade varit så roligt om vi alla hade bott i samma hus (lägenhetshus). De pratade om hur vi skulle reagera på ett sådant förslag så sa de att jag skulle säga:

- Åh, ja, det vill jag! Gud vad mysigt. Det skulle vara toppen!

Medan min syster skulle få frossa och säga att hon hellre skulle dö än att göra det.

De hade rätt! Precis så reagerade vi.

Jag ser väldigt mycket upp till mina föräldrar. Min mamma har ett oerhört driv, ibland för mycket! Inget sitter fast och hon går till handling omgående. varför skjuta upp det!

Jag är inte sån. För mig sitter det fast och jag drar ut på det, går och gruvar mig länge, även om jag skulle vilja ha det undanstökat.

På det sättet skulle jag vilja vara mer som henne.