lördag 22 januari 2011

Förflyttad

Jag hade lagt ut en lista på Luna Dsign bloggen men det känns som att den passar bättre in här.
Många liknande listor ligger på var och varannan blogg och jag tycker det är en rolig idé för man lär känna personen lite bättre.


Dag 01 – Om mig

Dag 02 – Mina föräldrar

Dag 03 – Vad jag ville bli när jag blev stor

Dag 04 – Vad är kärlek?

Dag 05 – Min sambo

Dag 06 – Varför jag började blogga

Dag 07 – Mina syskon

Dag 08 – Ett ögonblick

Dag 09 – Smaker jag minns

Dag 10 – Något jag är stolt över

Dag 11 – Mina drömmar
Dag 12 – Mina vänner

Dag 13 – Den här veckan

Dag 14 – I min handväska

Dag 15 – Mitt hem

Dag 16 – Fem saker du inte visste om mig

Dag 17 – Mitt favoritminne

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Dag 19 – Detta ångrar jag

Dag 20 – Den här månaden

Dag 21 – Min favorittid på året

Dag 22 – En bild som gör mig glad

Dag 23 – Det här får mig att bli glad

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Dag 25 – Om 20 år

Dag 26 – Mina rädslor

Dag 27 – Min favoritplats

Dag 28 – Det här saknar jag

Dag 29 – Det här hade jag på mig idag

Dag 30 – Något jag skulle vilja göra men aldrig vågat
Och idag tänkte jag börja med Dag 1.

VEM ÄR JAG?
Jag heter Malin. Jag är 35 år gammal. Född och uppvuxen i Luleå.
Jag har bott på några andra ställen fram till denna dag och det är Skellefteå (en underbar tid), Kalix (en termin på Folkhögskolan) och så Sundsvall (9 månader av mitt liv)

Men för att börja från början.

Jag var ett mycket snällt och välartat barn (he he...jag låter som min morfar). Men jag tror faktiskt jag var väldigt snäll och ordentlig faktiskt. Jag var väldigt blyg i mina yngre dagar. Skulle aldrig räcka upp handen utan vidare, inte synas och höras mer än någon annan. Jag ville ha samma typ av kläder och skor som alla andra tjejer.
Hemma i vår soffa. Jag hade fyllt år och alla kvarterets kompisar var där


Magdalena och jag. Jag grät alltid när hon skulle gå hem på kvällen. Sen var jag tjurig och vägrade ge henne en av mina ballonger....

När jag växte upp så sydde min mamma mycket av mina kläder. Det var inte uppskattat då. Nu är det väldigt coolt och populärt men då, när man var DEN ENDA som hade dessa kläder. Nä, inte roligt alls.
Jag hade livstycke (förstå - det hade mina föräldrar som små - INGEN utom jag hade det på 80-talet!) Nog för att min mamma gjorde det lite modernare med tryck och broderier men ändå.
Jag hade aldrig jeans. Det var det värsta som fanns. Kläder skulle inte kännas på kroppen. Det fick inte ha knappar eller vecka sig. Min mamma sa att jag ju inte var en staty - kläder veckar sig faktiskt när man rör sig!

Nåväl, jag växte upp i alla fall. Jag lekte med Barbie och Sindy - rätt länge.
Växte upp på ett underbart område med mycket barn. De flesta av oss gick i samma skola.
På somrarna lekte vi Bollen på sin plats, Röda vita rosen, Bollsur och en massa andra lekar. Mörka höstkvällar spionerade vi på grannar och hatchade vi på fönster med frigolit och så sprang vi allt vad vi orkade.

Fasen vad jag saknar den tiden!

Under uppväxten var vi 6 st tjejer som umgicks jämt - på gott och ont. Men vi var lugna och var inte ute och rännde på stan på kvällarna.
Vi gick gymnasiet och efter det blev det så att vi började gå åt olika håll. Det är väl naturligt.

Jag flyttade hemifrån, till Skellefteå, där jag jobbade på Lokal TV. Lärde känna nya människor och trivdes som fisken i vattnet.
Jag ville jobba inom TV och film, det visste jag.
När jag var 23 år spelade jag huvudrollen i en actionfilm som spelades in i Luleå.

Jag jobbade med TV och film fram till jag var 25 år. (får jag skryta med att jag har jobbat med Alexander Skarsgård, varit på hans rum, packat ner hans kalsonger....ha ha ha!)
Men jag kände jag att jag ville ha något mer stabilt jobb.

Jag jobbade med en massa olika saker tills jag utbildade mig inom kost och hälsa. Hade eget företag några år men har nu fått en skada i axeln som jag väntar på att få opereras.

Jag är nu 35 år och vet inte vad jag vill bli!
?????????????????
Jag älskar att fota och pyssla. Kan man bli heltidspysslare?

Jag bor nu några mil utanför Luleå. Bor i ett hus som ligger granne med havet.
Det är ett fint hus på alla sätt - men inte mitt drömhus.


Jag skulle vilja bo i ett viktorianskt hus!
De är så vackra!

Jag tycker om att resa, fota, läsa böcker.
För att riktigt koppla av bygger jag pussel. Det är som yoga för hjärnan. Man tänker inte, man bara gör!
Jag älskar djur. För närvarande har vi 7 st katter (vi fick 4 st kattungar före jul).
Jag pysslar mycket - väldigt mycket! Jag älskar att ha idéer och påbörja saker men har lite svårare för att slutföra.
Jag är en nostalgiker av stora mått. Jag har svårt att slita mig från minnen och det förgångna. Jag vill gärna förnya och förändra i vissa saker men i mycket vill jag att det ska vara som det alltid har varit.

I dagsläge längtar jag efter barn. Det känns som att alla jag känner har barn nu. Jag känner mig lite utanför och på efterkälken.
Det skulle vara toppen att få tvillingar. Klart - 2 flugor i en smäll!
Jag håller tummarna för framtiden!

1 kommentar:

  1. Goa gumman... Så himlaroligt att läsa detta... Känner så igen mig i mkt... Våra mammor var nog ganska lika i mycke... O både du o jag hade nog ganska egen klädstil när vi var yngre...O du älskade att få mina avlagda HA ha ha...O du var en liten envistjej!!! Barbie var en plåga!!! Usch o fy... Men samtidigt tror jag att jag tyckte de var skönt att kunna leka med dig... Om vi bara hållit oss inomhus...Ha ha ha

    O de sista du skriver!!! Er dag kommer!!! Jag är säker på de... O ni kommer att bli underbara som mamma o pappa!!!

    Kramis Magda

    SvaraRadera

Välkommen att lämna en kommentar!

Om mig

Mitt foto
Jag heter Malin och bor ute vid havet i Luleå. Jag älskar att pyssla, renovera och inreda. I min blogg får du följa min vardag med allt från tankar om livet,inredning, renoveringsprojekt och familjeliv.

Etiketter